.... har Petter och jag åkt till min pappa. Jag var nog egentligen inte tillräckligt pigg för att köra... Känner fortfarande av migränen...!

Hos Pappa fikade vi och jag plockade ihop gamla kort från  när jag var liten. Ska scanna in dem i datorn och spara dem på den externa hårdisken. Har lovat att fixa en skiva till Pappa oxå, med en del av bilderna. Men det får bli en dag när tiden finns!

När vi var borta var Olle och Cajsa med Soya ute och lekte i snön. Cajsa tog lite kort, som jag lånar hit!

Snön är djuuuuup!

Sitter just nu i sängen och tittar på OS. Petter, Olle och Chrille är i ishallen och tittar på A-laget. Jag hade oxå tänkt gå, men orkade inte. Har tänkt gå till jobbet i morgon, men får väl se hur det känns när jag vaknar!

Hoppas på fler medaljer ikväll! 

Vaknade i morse med migrän igen! Det har varit ofta, den senaste tiden... Kommer ihåg när jag fick det för första gången.

Jag cyklade en morgon till jobbet, och väl där satte jag mej och skrev lite. Det hade ännu inte kommit några barn, som tur va. Då började synen på höger öga försvinna och ersättas av blixtar... Efter en stund gick det över, men kände mej konstig. Jag gick och la mej i soffan i personalrummet för att se om det gick över. När nästa personal kom sa de till mej att gå hem. Chrille hämtade mej och jag åkte hem och la mej i sängen. Huvudet började värka och läpparna och halva gommen domnade bort. Händerna försvann oxå. Och jag kräktes. Blev självklart rädd och ringde sjukhuset. Fick komma ner på eftermiddagen. Läkaren jag träffade gjorde olika neurologiska tester på mej, och kunde inte förstå vad jag drabbats av. Han sa:"- Vi har en bra sjukvård i Sverige och måste använda oss av den nu!" Då började jag fatta att jag skulle dö! Sen sa han: "- Jag skickar dej akut till Eksjö, och hoppas de röntgar hjärnan på dej!" Då var jag övertygad om att jag inte hade lång tid kvar. (Hade han bara nämnt ordet migrän i det läget hade jag nog aldrig behövt planera min begravning.)

Hela vägen till Eksjö grät jag! Tänkte ut hur jag skulle lägga fram för barnen att de snart inte skulle ha sin mamma kvar. I Eksjö blev jag undersökt av en kvinnlig AT-läkare, som var mycket lugn och trevlig. Och ja, de röntgade hjärnan på mej, men hittade inget. (Oroväckande i sej, att det är tomt där inne...). Hon förklarade för mej att allt tydde på migrän men att hon skulle höra av sej när alla provsvar kommit. Då grät jag hela vägen hem, av lycka att få leva lite till!

Sen dess har jag haft migrän till och från.

Just nu är jag inne i "bakis" perioden. När det känns som om man festat rejält igår! Så famåt kvällen är jag nog "normal" igen!

Hoppas ni har finare väder än vi!