Direktlänk till inlägg 11 mars 2010
I morse när jag skulle smyga ut i min röda pyjamas och hämta tidningen, lånade jag Petters skor, som är aaaaaningens för stora för mej... När jag stegade ut på trappan var min enda tanke: Hoppas ingen ser mej! I den stunden tänkte jag inte alls på all is som ligger på vår trappa.... Och givetvis halkade jag och benen flög rakt upp i luften! Det kändes som om det gick i slow motion för jag hann tänka en hel del. Tex vilka ben i kroppen jag skulle bryta osv... Jag landade på ändan, och tog emot mej med händerna... Det gjorde så jäkla ont! I det läget tänkte jag igen: Hoppas ingen sett mej! Samtidigt som jag ville att nån skulle gjort det för att kunna komma till undsättning... Jag lyckades iaf krypa upp för trappan och på något sätt ta mej in. Väl inne i hallen började jag gråta och skrika! Olle, Soya och Cajsa kom farande och trodde nog jag var halvdöd! (Vilket jag nästan var...) Nu efteråt känner jag en otrolig smärta i ryggslutet och baken, samt i händerna. Trodde att en fördel med en välfylld bak, var att man alltid landar mjukt, men det har jag erfarit idag, att så inte är fallet!
Ha en bra dag!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 | 31 |
|||||||
|